Culpa in contrahendo

Högsta domstolen har i ett färskt avgörande uttalat sig om principerna för culpa in contrahendo på ett sätt som kan upplevas som en utvidgning. Som exempel nämns att ersättning kan utgå för förluster på grund av att en säljare avböjt att träffa ett fördelaktigt avtal med annan.

I dom meddelad den 21 december 2012 tog HD ställning till frågan om bättre rätt till en fastighet sedan ägaren undertecknat ett överlåtelseavtal och senare, utan att ha återfått avtalet med köparens underskrift, överlåtit fastigheten till annan.

Som ett led i det resonemang som ledde fram till HD:s ställningstagande i frågan om bindande avtal förelåg eller inte uttalade sig domstolen utförligt om principerna för culpa in contrahendo enligt svensk rätt. Det skedde närmast obiter dictum. HD formulerade därvid följande rättsregel som inte kan uppfattas vara begränsad till fastighetsköp:
”Har en köpare av oaktsamhet skapat en befogad men i sak oriktig tillit hos en säljare om att bindande avtal om fastighetsköp har ingåtts eller kommer att ingås och har säljaren drabbats av kostnader eller annan skada därför att han handlat på grundval av denna tillit, så bör det – beroende på de närmare omständigheterna – kunna medföra skyldighet att utge skadestånd enligt tillitsintresset. Motsvarande ansvar bör en säljare ha.”

Regeln innehåller väsentligen två inskränkningar i rätten till ersättning; dels att skadevållaren ska ha varit oaktsam, dels att den skadelidandes tillit ska vara befogad.

När det gäller vad som är en ersättningsgill skada vid culpa in contrahendo har man traditionellt talat om att det negativa intresset ersätts. HD väljer att istället använda sig av termen tillitsintresset, som domstolen synes mena bättre ger uttryck för vad som avses, utan att i och för sig innebära något annat eller mera i sak.

Tillitsintresset anges uttryckligen innefatta inte bara utgifter som part haft utan även s.k. dispositionsförluster, d.v.s. förluster till följd av att annat avtal inte ingåtts med tredje man p.g.a. tilliten till att avtal ingåtts eller skulle komma att ingås med motparten. Ett exempel som nämns är att en säljare har avböjt att träffa ett fördelaktigt avtal med en annan i förlitan på att avtalet med den tilltänkte köparen skulle bli bindande.

Tillbaka till Frankly #1

Prenumerera på Frankly

Frankly ges ut en gång i månaden till dig som vill veta mer om vad som händer på Frank
och innehåller även artiklar om regler och lagar.

Vi använder cookies på denna webbplats för att ge dig en bättre upplevelse. En cookie är en textfil som sparas på din dator. Genom att använda vår webbplats accepterar du att cookies används. Läs mer om cookies här. Jag förstår