Kontroversiell datalagring är inte ogiltig

Svensk lagstiftning avseende lagring och utlämnade av trafikuppgifter strider inte mot EU- eller Europarätten. Det konstaterar regeringens utredare i en färsk analys av de svenska reglerna som gjorts mot bakgrund av att EU-domstolen förklarat datalagringsdirektivet ogiltigt.

Datalagringsdirektivet innefattar bland annat en skyldighet för tele- och dataoperatörer att i minst sex månader lagra uppgifter om vem som kommunicerar med vem via telefon och internet. Syftet bakom regleringen är att kunna använda lagrade uppgifter för att bekämpa allvarlig brottslighet. Enligt direktivet ska även nationella myndigheter ha rätt att få tillgång till dessa uppgifter. Direktivet implementerades i Sverige år 2012 genom lag om elektronisk kommunikation.

Efter en begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen på Irland och den österrikiska Författningsdomstolen har EU-domstolen ogiltigförklarat datalagringsdirektivet. I sitt avgörande från april i år konstaterar domstolen att direktivet utgör ett synnerligen allvarligt ingrepp i den grundläggande rätten till respekt för privatlivet och skyddet för personuppgifter som stipuleras i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Dessa rättigheter får endast begränsas med hänsyn till proportionalitetsprincipen, dvs. om det är nödvändigt och om det svarar mot mål av allmänt samhällsintresse eller mot behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.

Domstolen anser att åtgärderna i direktivet är oproportionerliga eftersom intrången inte är tillräckligt noggrant reglerade för att garantera att de begränsas till vad som är strängt nödvändigt. Slutsatsen dras bland annat mot bakgrund av att direktivet omfattar alla individer, alla elektroniska kommunikationssätt och trafikuppgifter utan att det görs någon skillnad, begränsning eller undantag utifrån syftet att bekämpa allvarlig brottslighet. Domstolen pekar även på omständigheten att det inte preciseras hur lagringstiderna som föreskrivs, mellan 6-24 månader, ska fastställas samt att det inte föreskrivs tillräckliga garantier för att säkerställa ett effektivt skydd mot missbruk. I sitt avgörande uttalar domstolen sig dock inte om giltigheten av de nationella regler som implementerats på grund av direktivet.

När direktivet ogiltigförklarandes uppstod stor osäkerhet rörande de nationella reglerna. Kort efter domstolens dom meddelade Post-och telestyrelsen, ansvarig tillsynsmyndighet, att myndigheten inte skulle komma att vidta åtgärder mot de operatörer som valde att upphöra med att lagra uppgifter. Några få operatörer valde också att sluta med lagringen, men de allra flesta fortsatte ändå att lagra uppgifter.

För att bedöma de svenska reglernas giltighet tillsattes en utredning som presenterade sin analys i dagarna. Enligt utredningen strider de svenska reglerna inte mot EU- eller Europarätten eftersom de inte kan anses oproportionerliga. Bedömningen görs bland annat mot bakgrund av att lagringstiden i Sverige är begränsad till sex månader och endast omfattar uppgifter som är nödvändiga för att förebygga, förhindra och utreda brott. Utredaren menar också att det i svensk rätt, till skillnad mot direktivet, finns tydliga regler avseende utlämnandet av uppgifter. Enligt utredningen finns det dock skäl att överväga åtgärder för att ytterligare stärka rättssäkerheten och skyddet för privatlivet. Dessa eventuella åtgärder kommer att presenteras den 1 oktober i år. På EU-nivå har kommissionen inlett en analys av domen för att bedöma dess konsekvenser.

Tillbaka till Frankly #4

Prenumerera på Frankly

Frankly ges ut en gång i månaden till dig som vill veta mer om vad som händer på Frank
och innehåller även artiklar om regler och lagar.

Vi använder cookies på denna webbplats för att ge dig en bättre upplevelse. En cookie är en textfil som sparas på din dator. Genom att använda vår webbplats accepterar du att cookies används. Läs mer om cookies här. Jag förstår