Googles ansvar för sökresultat fastställt

EU-domstolen går emot generaladvokatens förslag till avgörande och slår fast att sökmotorleverantörer som exempelvis Google har en skyldighet att ta bort sökresultat på en persons begäran. Beslutet kommer att få stora effekter för sökmotorer i synnerhet, men även internetmarknaden i allmänhet.

Internet gör information tillgänglig på ett sätt som inte tidigare var möjligt. Den snabba tekniska utvecklingen och den ökade användningen av internet innebär särskilda utmaningar för lagstiftningsarbete och rättstillämpning. Till stora delar regleras internetrelaterade rättsfrågor på EU-nivå. I tidigare nummer av Frankly har vi bl.a. redogjort för internetleverantörers skyldighet att blockera tillgången till webbplatser som gör intrång i upphovsrätten och förslaget till en ny dataskyddsförordning vilket bland annat innehåller en rätt till radering vars närmare innebörd ännu inte är klarlagd.

I det för sökmotorer mycket relevanta målet mellan Google och den spanska dataskyddsmyndigheten har generaladvokaten tidigare lämnat sitt förslag till avgörande (se Frankly # 2). I målet hade en spansk medborgare begärt att Google skulle ta bort en länk till en annons som avsåg en försäljning av fastigheter på exekutiv auktion, vilka hade utmätts på grund av obetalda socialförsäkringsavgifter. Vid en sökning på personens för- och efternamn kom annonsen upp i Googles sökträfflista. Generaladvokaten fann i sitt förslag till avgörande att Google inte var personuppgiftsansvarig i dataskyddsdirektivets mening och att det enligt direktivet inte fanns någon allmän ”rätt att bli glömd”. Den 13 maj i år meddelades EU-domstolens dom som till stora delar gick emot generaladvokatens tidigare förslag till avgörande.

EU-domstolen ansåg att det faktum att ett företag har sitt säte utanför EU inte förhindrar tillämpningen av nationell dataskyddslagstiftning i det här fallet. Med hänsyn till det ”oupplösliga sambandet” mellan Google Inc (säte i USA och ansvarigt för driften av sökmotorn) och Google Spain (dotterbolag med säte i Spanien och verksamt med marknadsföring och försäljning av reklamutrymme) fann domstolen att direktivet var tillämpligt.

EU-domstolen konstaterade även att Google är personuppgiftsansvarig. Att sökmotorleverantören inte har kontroll över vad som publiceras på webbsidor tillhörandes tredjeman ska enligt EU-domstolen inte tillmätas avgörande betydelse. Istället fäster domstolen vikt vid den betydelse för spridningen av uppgifter på internet som sökmotorleverantörer har – utan sökmotorer skulle en stor del av informationen på internet vara betydligt mer svårtillgänglig.

Eftersom Google anses vara personuppgiftsansvarig, ges personer en rätt att begära av Google att vissa sökresultat i Googles sökträffslista förhindras. Den närmare omfattningen av denna rätt framgår inte av domen och kommer därför att få klargöras i medlemsstaternas rättspraxis. EU-domstolen framhåller dock att det inte krävs att uppgifterna är oriktiga. För ansvar räcker det att uppgifter ”inte är adekvata, relevanta eller omfattar mer än vad som är nödvändigt.”

Vid bedömningen av om ett sökresultat ska tas bort ska enligt domstolen en avvägning göras mellan privatpersoners grundläggande rätt till respekt för privat- och familjeliv och sökmotorleverantörernas ekonomiska intressen och den breda allmänhetens intresse av att få tillgång till viss information. Respekten för privat- och familjeliv väger i princip tyngre och ska således i normalfallet ges företräde. Bedömningen görs dock i det enskilda fallet och om det av särskilda skäl är motiverat av den breda allmänhetens övervägande intresse kan det vara tillåtet att tillhandahålla ett sökresultat trots den berörda personens protester. Ett typexempel för detta är enligt EU-domstolen när det rör information om offentliga personer, vilka således får acceptera ett visst mått av publicering av sökträffar.

Googles skyldighet att ta bort länkar från sökresultat är oberoende av om informationen har tagits bort från de sidor till vilka det länkas. Inte heller är det av direkt betydelse om publiceringen på de länkade webbsidorna är laglig eller inte. I det aktuella fallet hade annonsen till vilken Google länkat ansetts vara laglig, eftersom den publicerats i tidningen på order av den spanska myndigheten. Trots det ansåg EU-domstolen att Google efter den berörda personens begäran inte längre hade rätt att i sökträfflistan länka till annonsen.

Google ser ut att ha inrättat sig efter domen. På bolagets hemsida har det lagts ut ett formulär i vilket privatpersoner kan fylla i uppgift om länkar de önskar att Google ska ta bort från sökträfflistan. I formuläret ska även en motivering ges till varför den aktuella länken ska tas bort. Hur Google gör sin bedömning i det enskilda fallet, och hur lång tid prövningen tar, framgår dock inte. Sannolikt kommer privatpersoner som är missnöjda med Googles beslut se till att frågan prövas i nationella domstolar.

Det kan slutligen noteras att dataskyddsförordningen sannolikt kommer att få ett bredare territoriellt tillämpningsområde än direktivets. Exempelvis skulle ett företag i USA enligt nuvarande förslag omfattas av förordningen om det erbjuder tjänster till EU-medborgare – och detta oavsett om ett dotterbolag eller en filial etableras inom EU eller inte.

Tillbaka till Frankly #4

Prenumerera på Frankly

Frankly ges ut en gång i månaden till dig som vill veta mer om vad som händer på Frank
och innehåller även artiklar om regler och lagar.

Vi använder cookies på denna webbplats för att ge dig en bättre upplevelse. En cookie är en textfil som sparas på din dator. Genom att använda vår webbplats accepterar du att cookies används. Läs mer om cookies här. Jag förstår