Internetleverantörer kan tvingas blockera webbplatser

EU-domstolen meddelade i förra veckan att internetleverantörer kan föreläggas att blockera sina kunders tillgång till webbplatser som gör intrång i upphovsrätten. Hur blockering ska ske överlämnas till internetleverantörerna.

Två företag, ett tyskt och ett österrikiskt, ägde rättigheterna till vissa filmer. Utan deras tillstånd fanns dessa filmer tillgängliga för streaming och nedladdning på webbplatsen kino.to. Företagen begärde att det skulle utfärdas ett föreläggande mot UPC Telekabel Wien (UPC), en internetleverantör etablerad i Österrike, genom vilket UPC skulle åläggas att hindra sina kunders tillgång till webbplatsen.

Av artikel 8.3 i det s.k. Infosoc-direktivet följer att medlemsstaterna ska ge rättighetsinnehavare en möjlighet att begära föreläggande mot mellanhänder, vars tjänster utnyttjas av tredje part för att begå upphovsrättsintrång. UPC ansåg sig inte vara mellanhand i artikelns mening. Österrikes högsta domstol begärde mot denna bakgrund ett förhandsavgörande, bland annat avseende innebörden av ”mellanhand”.

I sitt svar konstaterar EU-domstolen att en person som gör verk tillgängliga för allmänheten på en webbplats, utan rättighetsinnehavarens godkännande, gör intrång i immateriell egendom. En internetleverantör som ger tillgång till ett nät är med nödvändighet delaktig i varje överföring på internet som sker mellan kunder och tredje part. Internetleverantören är därför en mellanhand i artikelns mening, mot vilken ett föreläggande kan riktas.

Enligt EU-domstolen krävs det inte att det föreligger något avtal eller annat särskilt förhållande mellan internetleverantören och den person som begår intrång för att internetleverantören ska anses som mellanhand. Inte heller behöver man visa att internetleverantörens kunder faktiskt tar del av de upphovsrättsskyddade verken.

Internetleverantören ges frihet att själv avgöra vilka åtgärder som bör vidtas för att blockera tillgången till en viss webbplats. Mottagaren av ett föreläggande har på så vis en möjlighet att vidta åtgärder anpassade efter resurser och kapacitet. Ett föreläggande måste nämligen inte, enligt EU-domstolen, ange precisa åtgärder. Åtgärderna som vidtas av internetleverantören måste dock uppfylla vissa villkor. De får inte onödigt hindra internetanvändarna från att komma åt laglig information på internet. De ska även innebära att användarna i betydande utsträckning hindras, eller åtminstone får svårt, att ta del av material som gör intrång i immateriell egendom.

Domstolen uttalar, i fråga om vad som krävs av internetleverantören för att undvika ansvar enligt ett föreläggande, att ansvar inte är aktuellt om vederbörande kan visa att ”alla rimliga åtgärder” vidtagits. Den närmare innebörden av detta framgår dock inte. Olika resurser och förutsättningar hos internetleverantörer riskerar därför att leda till olika tolkningar av vad som utgör ”rimliga” åtgärder. Domstolens uttalanden lämnar på så sätt en osäkerhet om vilka krav som faktiskt ställs på en internetleverantör som föreläggs att blockera en webbplats.

Tillbaka till Frankly #3

Prenumerera på Frankly

Frankly ges ut en gång i månaden till dig som vill veta mer om vad som händer på Frank
och innehåller även artiklar om regler och lagar.

Vi använder cookies på denna webbplats för att ge dig en bättre upplevelse. En cookie är en textfil som sparas på din dator. Genom att använda vår webbplats accepterar du att cookies används. Läs mer om cookies här. Jag förstår