HD vill ha besked om länkning

Det har under en längre tid pågått en intensiv debatt om länkning såväl i Sverige som utomlands. Frågan är huruvida olika länkningsåtgärder kan anses innebära upphovsrättsliga förfoganden som faller in under ensamrätten. Högsta domstolen har nu i ett aktuellt mål vänt sig till EU-domstolen för att få klarhet i ett antal frågor rörande länkning.

Högsta domstolen ställer bland annat frågan om tillhandahållandet av en klickbar länk till ett verk, som sänds ut av den som innehar upphovsrätten till verket, omfattas av begreppet ”överföring till allmänheten” enligt artikel 3.1 i det s k infosocdirektivet. HD vill även få reda på om det har någon betydelse på vilket sätt länkningen görs eller om tillgängligheten till det verk som länkas på något sätt är begränsad. Frågorna aktualiseras i ett mål där en privatperson lagt ut länkar på sin webbsida som möjliggjort direkt ”streaming” av C Mores webbsändningar av två ishockeymatcher. Det har i målet inte gjorts gällande att någon teknisk skyddsåtgärd har forcerats eller att det varit fråga om betaltjänster.

I tingsrätten fälldes privatpersonen för intrång i upphovsrätten eftersom han gjort sändningarna av matcherna tillgängliga för allmänheten. Hovrätten ansåg emellertid att direktsändningarna inte uppnådde den originalitet som krävs för upphovsrättsligt skydd. Däremot fann hovrätten att de insprängda repriseringarna var upphovsrättsligt skyddade och att privatpersonen genom sitt agerande överfört sändningarna till allmänheten och därmed begått ett intrång i upphovsrätten.

Högsta domstolen konstaterar att begreppet ”överföring till allmänheten” var uppe för diskussion i samband med införandet av infosocdirektivet i den svenska upphovsrätten. Bland annat berördes frågan om s k djuplänkning skulle omfattas av begreppet. Djuplänkning är länkning där användaren inte uppfattar att den förflyttas till en annan sida utan det ser ut som att materialet är placerat på den första webbsidan. I sammanhanget uttryckte regeringen att direktivet inte synes ställa upp några hinder mot att ge rättighetshavaren längre gående rättigheter än direktivet. I målet uppkommer även fråga om de reprissekvenser som varit insprängda i sändningarna omfattas av ensamrätten enligt 46 § upphovsrättslagen. Paragrafen är en implementering av artikel 3.2 i infosocdirektivet men föreskriver en mer långtgående ensamrätt än direktivet.

Högsta domstolen vill därmed även att EU-domstolen klargör om medlemsstaterna får föreskriva en mer omfattande ensamrätt för rättighetsinnehavaren genom att låta överföring till allmänheten omfatta fler förfoganden än de som anges i artikel 3.1 och 3.2 i infosocdirektivet, vilket HD alltså inte anser framgår av direktivet. Ett avgörande från EU-domstolen kan förväntas inom två år.

Tillbaka till Frankly #2

Prenumerera på Frankly

Frankly ges ut en gång i månaden till dig som vill veta mer om vad som händer på Frank
och innehåller även artiklar om regler och lagar.

Vi använder cookies på denna webbplats för att ge dig en bättre upplevelse. En cookie är en textfil som sparas på din dator. Genom att använda vår webbplats accepterar du att cookies används. Läs mer om cookies här. Jag förstår